Rebecca

Jag skulle passera en av korsningarna i Pardubice idag. 20-talet polisaspiranter iklädda gula västar över sommaruniformerna, vita mössor och vita handskar övade på att dirigera trafiken genom korsningen och förbi de avstängda trafikljusen. En efter en turades de om att stå mitt i korsningen. De vinkade med armarna, visslade i visselpiporna och pekade med batongerna under tiden som övriga aspiranter och poliser stod bredvid och iakttog. Allting gick rätt till, korrekt och lite stelt. Fotgängare i alla åldrar, cyklister, bilister och bussar slussades genom korsningen i tur och ordning.
Tills jag kom.

Den unge charmören som stod mitt i gatan vände sig mot mig. Tittade på trafiken. Blåste i visselpipan. Stoppade allt med hjul på. Fyrade av ett bländande leende, bugade och eskorterade mig över gatan.

Jubel bland kollegorna på andra sidan gatan.

Skönt att veta jag fortfarande kan stoppa trafiken!

(Mitt ego vägrar tro att det beror på att de kanske lär sig  på polishögskolan att de ska eskortera äldre över gatan? Såååå gammal är jag ju inte! Då intalar jag mig hellre att kombinationen kjol och solbruna ben hade något med det hela att göra.)