Rebecca

Tjeckerna är ett väldigt trevligt folk... för det mesta. Precis som i Sverige så finns det ju en och annan surgubbe och satkärring. Konstigt vore det väl annars! Fördelen här är ju att när jag möter de där otrevliga människorna så förstår jag inte vad de säger. Speciellt den gången jag blev utslängd ur bokhandeln var jag tacksam att jag inte förstod vad tanten sa.
Idag var det dags igen. Jag och Björn skulle ta bussen till Spojil för att hämta bilen som har stått där sedan nyårsafton. För att vara säker på att bussen gick dit vi skulle frågade jag busschauffören om den gick till Spojil.  Till svar fick jag ett surt  "Ne!"  följt av en radda ord som jag inte förstod någonting av samtidigt som mannen skakade på huvudet och nickade mot dörren. Dumt att chansa tyckte både Björn och jag som klev av och väntade på nästa buss. I drygt en timme! När bussen väl kom så var det samma nummer på bussen och samma chaufför. Det visade sig att bussen faktiskt gick så långt som till en hållplats innan den hållplatsen jag frågade efter. Vi kunde alltså tagit den första bussen och promenerat ca 2 minuter!
Frusna åkte vi med till Spojil och hela resan gav jag busschauffören det berömda "evil eye". Hoppas han får ordentliga mardrömmar om hemska passagerare, försvunna hållplatser och felaktiga busstidtabeller hela natten. Nästa gång cyklar jag!