Svedska krizovka

Var inne i en bokhandel i Pardubice igår. Jag brukar gå in där för att se om de har fått in något nytt som kan vara kul att läsa. De har ett stort utbud av facklitteratur på både engelska, tyska och tjeckiska . De har många reseguider och deras böcker om Tjeckien, Prag och Pardubice är helt fantastiska med mängder av vackra bilder.
På ett bord med lexikon låg det en ganska tjock bok med texten "svedska krizovka" som betyder svenska korsord. Naturligtvis tog jag upp boken och öppnade den samtidigt som jag tänkte att det var häftigt att hitta en svensk korsordsbok i Tjeckien. Vaddå svenska korsord? Allt var på tjeckiska! Lurad!
På tjeckiskakursen på kvällen förklarade vår lärare Jan att svenska korsord är oregelbundna korsord med ledtrådarna i rutor inne i korsordet till skillnad från andra korsord där man har ledtrådar och frågor i en text under alla rutorna. Det hade jag ingen aning om!
Att jag sedan var så korkad att jag inte räknade ut att en bok med tjeckisk text på framsidan knappast innehåller korsord på svenska hör ju inte till saken. Det var ju helt enkelt så att jag läste svedska krizovka som svenska korsord utan att ens reflektera över språket. Jag försöker se det som ett språkligt framsteg istället för att tolka det som ett desperat försök att hitta en bit av Sverige i Tjeckien

Tulpaner

En vanlig händelsefattig vardag när himlen är alldeles grå kan en bukett gula tulpaner göra underverk och lysa upp hela världen! Tack Lotta!


                                                               

Grattis Mattias 15 år!

I lördags firade vi Mattias som fyllde 15 år! Snacka om att åren går fort!



 

Internationella barn på skidresa.

Förra veckan åkte jag och barnen skidor tuillsammans med Svenska skolan och en tjeckisk skolklass. Mattias och Ebba som aldrig har åkt utför tidigare var superduktiga och fattade snabbt hur de skulle få kontroll på både skidor och stavar. Det var sittliften till toppen och blå backe ner redan på första åket! Det verkade som om dagarna i backen gav mersmak och jag inser vilken fantastisk tur vi har som bara behöver åka 6-7 mil för att komma till de tjeckiska bergen och skidbackarna. Det är annat än skånska slätten det! Dana som är lärare för den tjeckiska klassen hade ordnat allting jättebra med boende, bussar, mat och allt som tänkas kan. Hon är en fantastisk person med en energi som får de flesta av oss att framstå som sömngångare.
Vi bodde på hotell Zemska Brana som ligger ca 100 meter från polska gränsen. Ebbas lilla chihuahua Tito var också med på resan och hans morgonpromenader gick alltså från Tjeckien till Polen. Häftigt! Just närheten till Polen var en aning förvirrande för de minsta barnen i sällskapet. Oskar 3 år och Linnea 4,5 år försökte reda ut om de var i Polen eller Österrike men enades till slut om att vi i alla fall inte befann oss i Tjeckien, vilket vi ju faktiskt gjorde. Att det är inte alltid lätt att vara ett internationellt barn som rör sig mellan länderna märktes på deras diskussion. Jag kan förstå dem för jag räknade ut att även Mattias och Ebba har rest en del sista tiden och att de sedan början av december har varit i Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike, Polen och Tjeckien.

     

Orlických Horach

Igad sticker jag och barnen till de tjeckiska bergen. Det blir en kombinerad skid- och skolresa, dvs lite skidåkning och lite pluggande. Jag har ju de senste åren åkt på de årliga blåljusresorna till Sälen tillsammans med jobbet men Mattias och Ebba har inte åkt skidor. Kul att de äntligen ska få testa.
Återkommer med mer info och bilder.

Puppy love

Granntiken löper! Vi som har tre hanhundar in olika ålder och av varierande storlek har klara problem. Tre hundar som inte kommer när vi kallar, som kissar på varenda pinne som sticker upp ur marken och som jobbar intensivt för att lyckas tränga sig genom staketet. På andra sidan står Archo som lockande trycker sin ädla bakdel mot nätet för att killarna ska komma riktigt nära. Den som har det allra värst är nog Tito. Att Archo är en stor chäfer och att han är en liten chihuahua skapar ju onekligen en del frustration. Inte ens när han står på bakbenen når nosen upp. Följden blir att vi har en skara ständigt skällande hundar i trädgården. Lyckligtvis är det minusgrader ute så med lite tur fryser deras snoppar och stämband till is snart! Mitt tålamod ligger i alla fall på noll just nu!

JVM-final!

Det blev mycket ishockey för vår del förra veckan. Det blir ju så när junior-VM spelas i Pardubice. Är man på plats så är man! Att Sverige tog sig till final och fick möta favoriterna Kanada gjorde ju inte saken sämre.
Vi var en liten men trogen skara som följde det svenska laget men hur vi än skrek och jublade så hade vi inte en chans att överrösta flera tusen kanadicker. Det var rött och vitt  överallt! Superhäftigt! Guldet hamnade hos Kanada men kunde precis lika gärna gått till Sverige.
Nu så har de gulblå tröjorna lagts undan tillsammans med flaggorna och ansiktsfärgerna i väntan på nästa blågula evenemang.  Och behöver vi mer attiraljer kan vi göra som det kanadensiska hockeylaget bredvid oss. De hade köpt kassar på IKEA!

     


The evil eye

Tjeckerna är ett väldigt trevligt folk... för det mesta. Precis som i Sverige så finns det ju en och annan surgubbe och satkärring. Konstigt vore det väl annars! Fördelen här är ju att när jag möter de där otrevliga människorna så förstår jag inte vad de säger. Speciellt den gången jag blev utslängd ur bokhandeln var jag tacksam att jag inte förstod vad tanten sa.
Idag var det dags igen. Jag och Björn skulle ta bussen till Spojil för att hämta bilen som har stått där sedan nyårsafton. För att vara säker på att bussen gick dit vi skulle frågade jag busschauffören om den gick till Spojil.  Till svar fick jag ett surt  "Ne!"  följt av en radda ord som jag inte förstod någonting av samtidigt som mannen skakade på huvudet och nickade mot dörren. Dumt att chansa tyckte både Björn och jag som klev av och väntade på nästa buss. I drygt en timme! När bussen väl kom så var det samma nummer på bussen och samma chaufför. Det visade sig att bussen faktiskt gick så långt som till en hållplats innan den hållplatsen jag frågade efter. Vi kunde alltså tagit den första bussen och promenerat ca 2 minuter!
Frusna åkte vi med till Spojil och hela resan gav jag busschauffören det berömda "evil eye". Hoppas han får ordentliga mardrömmar om hemska passagerare, försvunna hållplatser och felaktiga busstidtabeller hela natten. Nästa gång cyklar jag!


RSS 2.0