Rebecca

Som bekant så "krymper" alla hundar i badet. Den blöta pälsen, och den ynkliga kroppshållningen, gör att de ser mindre ut än vad de egentligen är. Ikväll när jag badade hundarna så blev det nästan ingenting kvar av Tito. Han är ju liten i vanliga fall, men han börjar bli stor (åldersmässigt) och har fått ganska lång päls som lurar ögat. Från att ha varit i storlek med en liten kanin såg han nu mest ut som en guldhamster... eller i alla fall ett marsvin. Yttepytteliten chihuahua! Konstigt att han ändå tror att han är både större och starkare än schäfern i grannhuset! Storleken har visst ingen betydelse...

Igår var Svenska Skolan på utflykt. Målet för dagen var Prag Zoo som faktiskt har klassats som världens sjunde bästa zoo. Vi gick i många timmar och tittade på alla djuren. Jag har ju en viss förkärlek till både giraffer och apor, men igår charmades jag fullständigt av en bedårande söt pingvin. Vilka fantastiska djur det finns på vår jord! Och vilket fantastiskt zoo!
Det är svårt att tänka sig att översvämmningen 2002 ödelade halva området och att en stor del av djuren, ca 100 stycken, fick evakueras. Att flytta lejon, elefanter och noshörningar gör man ju inte hur enkelt som helst. Gorillorna evakuerades på en flotte. Helt otroligt! Det går att läsa mer om översvämningen och räddningsoperationen här.

               

Jag har ingen tatuering. Inte någonstans. Ingen synlig, ingen dold. Inte heller har jag några planer på att skaffa en, men ändå sitter jag som klistrad framför TV'n när det är Miami Ink i rutan. Jag blir så fascinerad av alla dessa människor och deras tatueringar. Det finns en historia bakom varje bild. Jag antar att det är därför som de lugnt kan sitta stilla med ett leende på läpparna medan Ami, Kat, Garver eller någon av de andra perforerar huden. För att varje tatuering betyder något. Ibland ett avstamp, ibland ett avsked, ibland ett försök att hålla fast nuet. Oavsett anledningen så är tatueringen en markering, i dubbel bemärkelse.

Själv skulle jag välja en liten trollslända. Liten och färgglad. Välplacerad så att den lätt gick att dölja.

Om jag ville, och vågade.

Hockeysäsongen har börjat i Tjeckien. Vi har skaffat säsongskort så nu blir det mycket hockey! Två hemmamatcher är redan spelade och ikväll är det dags för den tredje. Gårdagens match slutade 5 - 4 till Pardubice och jag hoppas verkligen att kvällens match slutar till Pardubices fördel den också, även om det måste kännas i benen med två matcher dagarna efter varandra.
Tjeckisk hockey är rolig att titta på. Snabb och tuff. Lite näsblod här, en hjälm som åker av där och så några avbrutna klubbor in emellan.
För att kompenserad testosteronmängden... eller kanske det har motsatt effekt egentligen... så skickar de ibland in fyra tonårstjejer iklädda hotpants och bh, utrustade med skyffel och borste för att sopa lite symboliskt framför målen. Någon effekt på publiken har de i alla fall för det brukar bli alldeles knäpptyst på läktaren.
Skillnad är det när det kommer blod på isen. Då skickas det inte in några lättklädda flickor inte. Nej, då kommer den gamle vaktmästarn med flint och ölmage för att skrapa isen och lufsa ut igen. Tack och lov har han både långbyxor och jacka på sig. Men det är inte utan att man undrar hur jämställt det är i det här landet. Ögongodis för den kvinnliga publiken erbjuds minsann inte!
Märkligast av allt är ändå underhållningen mellan perioderna. De flesta försvinner från läktaren för att ta en öl, men jag tycker det är kul att se vad som händer på isen. Igår så skulle tre småkillar mellan 8 och 12 år springa ett varv runt isen iklädda hockeyskydd men med egna skor. Snabbast vann och fick ett pris. Nu är ju tjeckerna glada i sin pivo, men att ge 12-åringen som kom först i mål ett helt flak öl i pris är väl ändå att ta i. Jag gissar att hans föräldrar blev glada men tror att grabben hade blivit lyckligare över en keps eller halsduk med lagets logga på. Fast jag kan ju ha fel, jag är ju faktiskt i Tjeckien !
                     
                                                  

I torsdags kväll tog jag tåget in till Prag för en trevlig middag på den italienska restaurangen, Aromi. Vi var ett 20 tal "ladies" som träffades för att äta gott, prata och ha en trevlig kväll tillsammans. Både sällskapet, maten och humöret var på topp. Nu ser jag verkligen fram emot nästa middag om en månad!

                                                               

Det blir nog tårta idag i alla fall. Bosco fyller 6 år och om jag känner Ebba rätt så blir det smaskig hundtårta till alla fyrbenta ikväll. 


                                    
                                      

Idag har jag något att fira!
Min underbara vän Anna har förlovat sig med sin Anders! Stort grattis till er båda!
Eftersom Anna är i Karlshamn får jag nog fira lite här i min ensamhet.
Hmm... Champagne? Tårta?
Nej, det sparar jag tills Anna tar med sig familjen och hälsar på. Istället firar jag med lite musik!  Lovemusic!
Det blir Mr Barry White som står för musiken: You're my first , my last, my everything! 

Idag skulle Ebba, Mattias, Alex och fröken Katarina se filmen Mamma Mia med skolan. Jag och Eva var inte sena att hänga på så med laddade med popcorn och Coca-Cola intog vi biosalongen.
Vilken underbar film! En riktig feelgood-film! Jag kom på mig själv med att sitta och hoppa i biofåtöljen i takt med musiken och det var helt omöjligt att inte sitta med ett jätteleende från början till slut.
Till alla er som ännu inte har sett filmen kan jag bara säga en sak. Gör det! Jag ska se den igen, och igen, och igen!

Mattias har musik på schemat. Nästa inlämningsuppgift består av att sjunga och att kompa sig själv på gitarr.
En av låtarna han ska sjunga och spela är fantastiska U2's "I still haven't found what I'm looking for". Inte helt enkel att lära sig spela på egen hand. Inte sjutton hjälper det att han har en supersnygg svart Fendergitarr om han inte har någon gitarrlärare. Det finns massor av bra gitarrlänkar på nätet, men det är inte lätt så nu har jag suttit en bra stund och försökt lära mig gitarrackord för att sedan kunna visa Mattias.
En gång för längesedan kunde jag faktiskt spela både "House of the rising sun" och "Let it be" på gitarr. Nu kan jag inte ens höra om gitarren är stämd.
Imorgon är det jag som ger mig ut på stan på jakt efter en gitarrskola!

        

På lördagsförmiddagen tog vi bilen och gav oss av en liten bit söderut. På gränsen mellan Bohemia och Moravia ligger Zd'ár nad Sázavou. Staden finns med på UNESCOs världsarvslista och Björn fick tips om platsen sin tjeckiska kollega Martin.
Staden grundades på 1200-talet och byggdes upp kring ett cistercienskloster som låg på platsen. Svenska trupper har härjat ganska vilt i Tjeckien och de attackerade även klostret i Zd'ár nad Sázavou i slutet av trettioåriga kriget (1642). Områdets invånare lyckades stoppa dem men svenskarna kom tillbaka 1647 och plundrade staden på allt av värde.
På Zelená Hóra, Gröna kullen, ligger det tjeckiska helgonet St Jan Nepomucks pilgrimskyrka som är byggd med utgångspunkt från symboliska tal. Från kullen har man en fantastisk utsikt. 


   
Poutní kostel sv. Jana Nepomuckého na Zelené hoře
St Jan Nepomucks pilgrimskyrka på Gröna kullen

           

Idag tog sommarlovet slut! Mattias har visserligen börjat skolan lite tidigare eftersom han läser på distans och kan plugga hemifrån, men från och med idag så börjar de tjeckiska eleverna skolan så nu är det slut på sovmorgnar.
För Ebba var det första dagen som enda elev i Svenska Skolan i Pardubice. De andra två eleverna (Mattias och Alex) är distanselever och har sina lärare i Stockholm men sitter i skolan på dagtid. Som tur är har Ebba både engelska, tyska och idrott i den tjeckiska skolan så att hon träffar några barn i sin egen ålder. Från och med nästa vecka så ska hon dessutom läsa svenska i Prag en dag i veckan och där finns några svenska elever i hennes ålder.
Själv har jag också börjat skolan idag. Jag har väl i och för sig aldrig slutat eftersom jag alltid läser någon kurs lite bredvid, men nu är det "på riktigt". Specialistutbildning barn och ungdom på Karolinska Institutet. Utbildningen är delvis på distans, men en och annan Stockholmsresa får jag nog räkna med precis som några veckors praktik då och då på olika avdelningar i Sverige. Det ska verkligen bli jätteroligt... och säkert jättejobbigt... men jag tror att det ska gå bra och hoppas att kombinationen av två spec.utbildningar, både intensivvård och barn, öppnar nya dörrar när jag flyttar tillbaka till Sverige nästa sommar.

Helgen som gick tillbringade vi i Polen tillsammans med Micke och Tanja. Sent i fredags kväll hoppade hela familjen på tåget i Pardubice och vaknade relativt utvilade i Krakow. Där startade vi med en rejäl frukostbuffé och sedan var vi redo att ge oss ut för att utforska staden.
Det finns massor att se i Krakow och eftersom vi bara skulle stanna ett par dagar i Polen så satte vi oss allihop i en liten elbil för en guidad rundtur på 1,5 timme. Det visade sig vara ett klokt val eftersom vår guide körde oss till många ställen vi gärna ville se men aldrig hade hunnit med om vi skulle promenerat.
Just när vi var i Krakow så var det hantverksmarknad i staden så det var massor av människor, mat-och ölförsäljning, sång-och dansföreställningar och annat roligt på torget. Jättetrevligt!

      
Elbil med guide                    Polsk folkmusik               Hästdroskor på rad

     
Teatern i Krakow                   Vacker innergård         Clothing Hall by night

På söndagen tog vi tåget till Auschwitz-Birkenau. Även där valde vi att följa med en guide för att få ut så mycket som möjligt av besöket. Efter nästan fyra timmars rundvandring var vi alla helt slut. Inte fysiskt trötta, men alla dessa intryck och hela upplevelsen var jobbig på ett annat sätt. Det går inte att med ord beskriva upplevelsen av besöket men alla som har möjlighet borde åka dit. 

     
   Halt!                           Taggtrådsgata                      Instängd

       
  Auschwitz-Birkenau           Dödens port         Himlen på andra sidan

     
Sovplats för hundratals, tusentals och fler     Toaletthål på rad

Efter Auschwitz åkte vi tillbaka till Krakow för lite mat innan det var dags att ta nattåget tillbaka hem. Måndag morgon kl 06 var vi hemma i huset igen. Det är otroligt vad mycket vi har hunnit se på två dagar. Vi har haft en fantastiskt trevlig helg och intrycken från Polenresan tar nog tid att smälta.