Rebecca

Tidigare somrar har jag följt "Sommartorpet". Inte missat ett avsnitt.
Inte så mycket för huset skull, mer för Ernst.
Nu när "Sommartorpet" har fått ny skepnad, nya programledare, inredare, så känns det inte lika hjärtligt längre. Det har blivit mer som en variant på "Äntligen hemma". Och alla vet att Ernst och Timell inte ens är jämförbara.
Som tur är så har TV4 insett vad Ernst gör för välbefinnandet. Nu följer jag slaviskt "Sommar med Ernst" istället. Äppelmust, spettekaka, verandasnickrande, lättsydda gardiner, stenar och bara fötter. Allt som är Ernst Kirschsteiger!
Eller för att citera mysguden Ernst himself: "Hjärta, hjärna, i nån skön förening där."

I lördags flödade romantiken! Vi var vi på bröllop. Det var Sara och Tomas som gifte sig i Pardubice Town Hall. Strålande vacker brud, stilig brudgum, bedårande söta barn, underbart väder och en fantastiskt rolig fest. Biderna talar för sig själva!

     
    Sara                           Albin                          Linnea

                           
                    De sa ano/ja!                           Gruppbild

       
Krossad tallrik, tradition!          Brudparet                    Toastmaster x 2, Jacko och Björn

Från en förmiddag med 32-gradig värme och brännande sol på stadens utomhusbad till en kväll med åska, blåst, ösregn och strömavbrott. Hur som helst var det vackert att se hur hela himlen förändrades när ovädret rullade in. Dessutom var det mysigt med en kväll med sällskapsspel och levande ljus istället för datorer och TV.

                                       

Vi har haft efterlängtat från Sverige den senaste veckan. Onsdagen innan midsommar kom Masse, Eva, Tobias, Sofia, Klas, Jenny och Victor till oss för en veckas semester och för att fira midsommar och Klas 40 årsdag.

                       
                       Kusinerna                                Tuffa Victor

Torsdagen tillbringade vi i Pradubice för fika, lunch och shopping medan Björn var på jobbet.

Eftersom det var midsommarafton på fredagen så var Björn ledig. Då passade vi på att ta ett av morgontågen in till Prag för att spendera några timmar i denna fantastiska stad. Kvällen firades naturligtvis enligt svensk tradition med både sill, nypotatis, snaps och jordgubbar. Lite tjeckisk inspiration ville vi bjuda på så istället för en klassisk jordgubbstårta åt vi en ljuvlig Medovnik (en underbar honungstårta) som Tanyas mamma hade bakat.

                         
                      Klas, Jenny och Latte             Midsommar

Lördagen tillbringade vi i Kutna Hora. Vi började med ett besök i benkyrkan i Sedlec. 

                                   

Efter det träffade vi Micke och Tanya för att gå på Královske Stríbreni, en årligt återkommande medeltidsmarknad med underhållning, god mat och försäljning av både ätbara varor och hantverk. Kanontrevligt!  Jag lyckades köpa med mig några flaskor Medovina (honungsvin) som både kan svalka en varm sommardag eller  värma gott i skidbacken i vinter .

                     
              Promenad i Kutna Hora         Dåligt sällskap?            Medeltidsmarknad            

På söndagen fyllde Klas 40 år så det firade vi med skumpa, sång och på kvällen en god måltid på restaurang St Patricks. Att ha en öltappkran direkt på bordet uppskattades och det var många liter som tjusigt rann ner i glasen och magarna. Innan bussen hem tog vi en sväng förbi Che's för några Mojitos att svalka oss med denna varma sommarkväll.

                                
                      Födelsedagsfrukost         Blivande bartender?     

Förutom shopping och sightseeing så fanns det tid över för några stunders avkoppling i trädgården. Ett tag trodde jag dessutom att killarna från Kenoraklamen var på besök!

                                    
                                     Vem är Kung Keno?

Första läsåret i Tjeckien är avklarat och avslutat! Det har varit ett tufft år så Mattias och Ebba behöver verkligen några lediga veckor med sol, bad och sovmorgnar!
Sommarlovet firades med traditionell skolavslutning i Svenska skolan,med kaffe, jordgubbar, tårta och sång. Som avslutning spelade vi brännboll. Tjejerna mot killarna, fast tvärtom, eller hur man nu ska förklara det....

                                                      

                  Fröken Katarina                        "Tjejerna" ombytta och klara inför brännbollsmatchen! 
                                                                                         

Det blev en vända till IKEA i Prag i söndags för att inhandla Matjessill, Leksandsknäcke och annat nödvändigt inför midsommarfirandet.
Innan vi shoppade loss på matavdelningen strosade vi runt bland möblerna och tittade, önskade och provsatt.
Det var då jag drabbades av den stora IKEA-ångesten! Jag insåg med ens att om ett år så står vi antagligen där, på IKEA, och måste skapa ett helt nytt hem. Vi har ingenting kvar! Soptippen i Ronneby "åt upp" massor av saker när vi flyttade hit. Då var det storrensning som gällde. Prylar som ändå hade behövt bytas ut, men kanske successivt istället för allt på en gång. Soffan åkte, fåtöljer, sängar, skrivbord. You name it! Borta! Vissa saker vi har med till Tjeckien kommer definitivt inte tillbaka till Sverige.
Jag undrar om man skulle kunna flytta in och bo på IKEA... Vi har ju ändå ingen bostad och istället för att släpa hem en massa saker så kan vi ta med det lilla vi har och packa in i deras fantastiska visningsrum. Det borde väl vara bra reklam, att visa hur folk verkligen lever och bor. Någon som har Ingvar Kamprads hemtelefonnummer?

Nu svider det i hjärtat!
Först Sveriges förlust i lördags kväll och sedan Tjeckiens förlust mot Turkiet igår. Just nu tycker jag att EM suger!

Mitt råd till Lagerbäck på onsdag är att ta ut Anders Svensson, ta ut Henke när han inte orkar lyfta dobbarna från gräset längre ,och låt Zlatan själv avgöra när det är dags att lämna planen. Och vad gäller Ljungberg så kan han sätta sig i publiken i väntan på nästa kalsongreklam.
Dessutom väntar jag fortfarande på att få se Allbäck och Majstorovic på planen.  Med de två i matchen skulle jag faktiskt kunna överleva ännu en förlust. Det hade det väl varit värt, tjejer?!

Hälsningar från soff-coachen som rapporterar direkt från Tjeckien.

I fredags flög Ebba och jag till Dortmund för att gå på Tokio Hotels konsert. Förra gången var konserten inställd, men den här gången blev den av. Tusentals hysteriskt skrikande "fjortisar" som alla var dödskära i bandets medlemmar fyllde området utanför arenan och efter drygt två timmar i kö utanför så slussades vi in.
Vi hade ståplatsbiljetter och hamnade ganska långt fram, men Ebba såg lite dåligt eftersom många av tjejerna (ja, det var ett fåtal killar där också) var längre, så vi flyttade bak en bit efter drygt halva konserten.
Jag kan förstå att Tokio Hotel är det pojkband som får småtjejernas hjärtan att smälta för det var faktiskt en bra konsert , killarna var charmiga och sångaren dessutom söt som en docka trots sin "penntrolls-frisyr" och sina sotade ögon.


     

I lördags hade vi möhippa för Sara. Dagen började självklart med kidnappning, som sig bör. Den intet ont anande Sara fick klä sig i silvertights och baddräkt med tillhörande slöja. Tjusigt värre! Medan vi andra åkte minibuss med Jacko som snällt nog ställde upp som chaufför, så fick Sara klä på sig skinnställ och hjälm och därefter hoppa på bönpallen på en motorcykel.

                                    


Första målet var Kladruby där vi fick åka åka med ett av de berömda ekipagen med häst och vagn. Underbart vacker natur och väldans smaskig picnic med ost, vin och annat gott. Efter det var det dags för jättefotboll som resulterade i diverse småblessyrer i form av skrapsår och blåmärken, och ett gäng smutsiga möhippedeltagare. Lagom smutsiga och ofräscha så fick vi en salsakurs på gräset innan vi åkte tillbaka till Pardubice för att duscha och fräscha till oss inför kvällen.

                           

Sara fick nu en ny utstyrsel och vi gav oss ut på stan för mat och mer dricka.
På torget fick Sara chansen att visa upp sina nyförvärvade salsakunskaper och det var många män, den ena mer generad än den andra, som fick chansen att dansa med den blivande bruden. Sara som bjöd på sig själv till hundra procent lät inte en enda förbipasserande man smita förbi, utan kopplade direkt på stora charmen och fick även de mest stela att svänga sina lurviga.
Kvällen/natten avslutade vi på PataPuf där Mojitos och Tequila fick Saras röda lackskor att nästan glöda på dansgolvet.

                                                

Aldrig är man väl så svensk som när man är utomlands. Årets nationaldag firade vi i Prag där det var mottagning och firande på ambassaden.

       

    

Jag och barnen har varit en vända i Sverige för att fira mormors 80 årsdag.
Intet ont anande åkte hon och Moss till Blekinge på en dagsutflykt förra lördagen för att äta lunch och hämta en tavla. Trodde hon! Lunchen hemma hos Nilla fortsatte med ett besök och tavelhämtning hos Susanne Demåne. Så långt var mormor med på planerna. Med löfte om en kopp kaffe i Ronnebys Brunnspark lurade vi dem hela vägen till Ronneby Brunn där vi inkvarterade de båda i Tarkettsviten med bubbel och choklad. 
Under förevändningen att vi skulle äta middag på ett ställe en bit därifrån så lurade vi med oss båda två på en promenad genom parken till Kårhuset som var bokat för kvällen. Där utanför, under ett stort vackert träd, stod en stor samling festsugna vänner. Familj, släkt och vänner hade samlats för att fira. Överraskningen var total! Det syntes inte minst i mormor och Moss ansikten.
Det blev en härligt rolig kväll i New Orleanstema med massor av cajunmat, bilder, musik, sång och skratt! 

                                                  

Jag skulle passera en av korsningarna i Pardubice idag. 20-talet polisaspiranter iklädda gula västar över sommaruniformerna, vita mössor och vita handskar övade på att dirigera trafiken genom korsningen och förbi de avstängda trafikljusen. En efter en turades de om att stå mitt i korsningen. De vinkade med armarna, visslade i visselpiporna och pekade med batongerna under tiden som övriga aspiranter och poliser stod bredvid och iakttog. Allting gick rätt till, korrekt och lite stelt. Fotgängare i alla åldrar, cyklister, bilister och bussar slussades genom korsningen i tur och ordning.
Tills jag kom.

Den unge charmören som stod mitt i gatan vände sig mot mig. Tittade på trafiken. Blåste i visselpipan. Stoppade allt med hjul på. Fyrade av ett bländande leende, bugade och eskorterade mig över gatan.

Jubel bland kollegorna på andra sidan gatan.

Skönt att veta jag fortfarande kan stoppa trafiken!

(Mitt ego vägrar tro att det beror på att de kanske lär sig  på polishögskolan att de ska eskortera äldre över gatan? Såååå gammal är jag ju inte! Då intalar jag mig hellre att kombinationen kjol och solbruna ben hade något med det hela att göra.)